quelqu'un m'a dit
Hm. Idag fick jag höra att min kompis pratade strunt om mig bakom ryggen på mig, fast inför mina bästa kompisar. Vad ska man göra?
1. Ska man konfrontera personen? Sätta på sig en allvarlig mask, harkla sig sjuttioelva gånger, gå igenom hjärnmanuset där man redan konstruerat detta scenario tusen gånger om - huvudet fullt av kommentarer drypande av sarkasm och 'rätthet'. Ska man knyta nävarna och fråga, med den allvarliga masken på, -kan vi prata? det är viktigt-. Ska man det? Riskerar man vänskapen då? Eller man får kanske inte kalla detta vänskap. Riskerar man bråk?
Människor börjar välja sida. För någon av oss har ju rätt, det vet ju alla. Vem har mer rätt? Vem är mer poppis? Eller vem har mest lojala kompisar? Nä, får man verkligen fråga det? Till slut blir vi uppdelade.
2. Men om vi inte konfronterar då. Vad gör man då? Ska man le lite stelare varje gång de pratar och skämtar? Ska man oavsiktligt -eller medvetet- vrida sig åt det andra hållet när de sätter sig på ens bänk? Ska man delta i andra konversationer vid matbordet? Ska man börja ta avstånd, sen svara 'åhja, nä men du vet man glider ju ifrån varandra så lätt' när någon frågar varför vi inte är kompisar längre?
Det fortsätter. Sidorna väljs omedvetet. Fast du påverkar kanske människor genom att fortsätta prata strunt bakom ryggen på mig. Men. Vad hände med att hålla ihop i vått och torrt? Vad hände med alla minnen?
Vi är alla väldigt, väldigt olika. Jag är bra på att förlåta. Men jag är också bra på att mala saker om och om igen i en trasig kvarn. Jag tror jag väljer 2. Det är det mesiga alternativet, jag vet. Men man får nog fundera på hur mycket denna människa betyder.
För mig var detta val enkelt. Om någon inte betyder tillräckligt mycket - då är det inte värt att kämpa. Om man har tänkt 'nä men gud vilken trasig människa' mer än fem gånger, då ska man släppa taget. För visst är det viktigt att kämpa, men det är också viktigt att släppa taget. Att låta något gå är bra för kroppen och för hjärnan.
Jag kommer nog le lite stelare i fortsättningen. Skratta mindre helhjärtat, mer ihåligt. Undvika konversationerna över lunch. Flytta mig till en annan bänk och säga 'oj, men det är ju lite trångt här'. För vissa personer är nog, helt enkelt, inte värda att kämpa över.
